Läste precis min systers blogg. Det gick från vitt till svart. Nu sitter jag här med många tårar och tänker.
Morfar du är verkligen saknad! <3 Utan dig så är man inte hel, så är det bara. och mormor som är ensam.. :(
Usch.. vill verkligen inte inse att du aldrig kommer tillbaka till oss. Det känns fortfarande som att du är hos mormor. Hela januari månad är typ bortglömd.. inte mycket minne ifrån den.. och på ett sätt vill jag inte det. jag vill inte minnas att du försvann från oss :( Men ändå vill jag minnas den fina stunden man fick vara hos dig, den fina begravningen och det andra som var så fint. Hittade en riktigt härlig bild på dig och mormor, när ni höll handen. :')

Snälla, väck oss ur denna marddröm.

Jag älskar dig och kommer alltid att älska dig, du kommer alltid finnas i våra hjärtan! En stor plats kommer du alltid att ha.

Minä rakastan sinua! <3